signelovisa.blogg.se

Godmorgon! Idag har min värdpappa, Ricardo, bestämt att jag ska få en återhämtningsdag. Min förskylning är fortfarande kvar så idag ska jag kolla på film, dricka te och vila. Men först tänker jag skriva en blogginlägg om gårdagen.

Igår var en rolig och händelserik dag. Vid kvart i tolv åkte jag och Ricardo för att hämta Aninha på hennes skola. När vi hämtat henne åkte vi till Ricardos mamma Beatrice och åt mat.  I Brasilien är lunchen den viktigaste måltiden och Beatrices hushållerska hade lagat flera olika rätter och även efterrätt. Beatrice är lite speciell. Marcia kallar henne för en dramaqueen, och jag måste nog hålla med. Men jag tycker att hon är väldigt trevlig och rolig. Jag tror att anledningen till att hon var så trevlig mot mig är för att jag är blond. I Brasilien anses det väldigt fint att vara blond. Efter väldigt god lunch så skjutsade Beatrice mig och Aninha till tandläkaren. På vägen dit bad Beatrice mig att ta fram hennes solglasögon, för hon har ju blåa ögon och har svårt att se utomhus. Själv hade jag inte så svårt att se, det regnade och var väldigt molnigt utomhus. Efter tandläkaren så åkte vi till en klubb där Aninha simmar. Har aldrig varit på en klubb i Sverige, tror inte ens att det finns. Men i Porto Alegre finns det klubbar överallt. Jag satt och läste medans Aninha simmade. Efter simningen så presenterade hon mig för två tjejer som bor i samma condominio som oss. Rafeala och Bella heter dom. I Brasilien så uttalar man R som H så man säger Hafaela och Hicardo. Rafaela och Bella är 13 år gamla och helt underbara. Dom kan inte prata särskilt mycket engelska men Aninha översätter åt oss. Dom berättade att dom känner min syster Evve, eller Evvi som dom säger, och att dom brukar chatta med henne på facibooki. Vet inte varför men dom lägger till i:n efter nästan alla engelska ord här. Jag, Aninha, Bella och Rafaela satt och pratade ett tag på klubben innan Rafaelas mamma skjutsade hem oss. På vägen hem körde vi förbi Iguatemi, ett sjuktstort köpcenter som Evve har berättat om. Vill verkligen åka dit någon dag. Rafaela pekade på massa grejer på vägen hem och sa: ”Lovisa that is ..”. Det var allt från kyrkor till fotbollsplaner som hon visade mig. När vi kom hem åt jag och Aninha mackor, frukt och kex. I Brasilien så äter man inte middag utan istället så fikar man. Sen kollade vi på vänner och pratade. Aninha är en drömlillasyster, världens underbaraste tjej! Hon är jätteduktig på engelska, älskar att prata och är jättemysig. När Marcia kom hem från jobbet, runt åtta på kvällen, så gick vi över till deras kompisar. Mamman heter Letisha (stavning?) och är jättetrevlig. Hon är inte så bra på engelska men Marcia sa att hon jättegärna vill lära mig Portugisiska.  Hon är hemmafru och struttar nog mest runt i huset och håller koll på deras hushållerska på dagarna. Alla har en hushållerska här, även om en i familjen inte jobbar utan är hemma hela dagarna. Dom tycker att om man har råd att anställa en hushållerska så ska man det. Man hjälper då en annan familj med pengar. Det tycker jag är väldigt fint. När vi kom tillbaka hem så delade jag ut presenterna som jag hade med mig till familjen. Det var bl.a. knäckebröd, västerbottenost och  torkade kantareller. Dom blev jättteglada och började äta knäckebröd utan något pålägg på direkten. Marcia sa att hon har saknat det jättemycket sen dom flyttade tillbaka till Brasilien. Klockan hade hunnit bli elva innan jag gick och lade mig, alltså 4 i Sverige. 

Kommer nog ett inlägg senare med bilder på condominion, solen skiner så jag ska ut och fota lite!