signelovisa.blogg.se

Jag fick ett sms i fredags, ”U want to go with me to my dads richest friend tomorrow to have lunch? We can pick u at home”. Marina ju helt sjukt kul! Jag kände mig frisk så jag tackade ja och på lördag plockade dom upp mig vid lunchtid. Hennes pappas ”richest friend” bor precis vid Anchieta, Anas skola. Han är från Kina och flyttade hit för länge sedan, utan pengar. Han startade sedan ett företag som jobbade med kycklinguppfödning och exportering. Det måste ha gått sjukt bra för dem eftersom han för ett par år sedan sålde allt och fick ca 3 miljarder reals för allt. Det är nära 10 miljarder kronor. Nu lever han ett lugnt liv med familj i ett hus. Fast vet inte om det går att kalla det hus, palats känns som ett bättre ord.

När man närmar sig huset så är det ett kvarter inmurat. Där inne har dom sin privata park med exotiska fåglar, en stor dam fylld med fiskar importerade från Kina och fontäner. Vid ingången sitter två beväpnade vakter och sen är det en enorm uppfart fram till palatset. Jag hade med mig kameran men det kändes respektlöst att ta kort. Jag såg bara salen i huset med det var säkert 10 meter i takhöjd med marmor, fina mattor och stora statyer. Vi fick istället gå till festsalongen en bit bort där vi åt churrasco med hans familj och närmaste vänner. Det som jag blev mest förvånad över var dock att det var personal som serverade, fyllde upp vatten och bytte tallrik till en så fort det var tom. Personal! Som på en restaurang. Har aldrig varit med om något liknande! Visst vissa familjer har en städerska som lagar mat och dukar, men dom är mer som en i familjen och äter med en och så. Maten var otrolig, men den gick inte ens att gemföra med efterätterna. Mmm!

Eftermiddagen, kvällen och nu idag har jag varit med Marina. Vi har träffat Isabel, åkt på Shopping Iguatemi, ätit på restaurang och massa annat kul.

Vi har även kommit igång med Rioplanerna nu! Marinas pappa flyger Rio till Porto Alegre tur och retur varje vecka plus en massa affärsresor under veckan så han har sjukt mycket poäng. Han kommer därför att köpa min, Marinas och Isabels biljetter med dom poängen. Jag började skratta när Marina sa det. Man kan ju inte ge biljetter till sina barns kompisar! Men då blev hon arg, och sa att jag inte vet hur man tar emot presenter, att man visst kan ge sånt och att jag nu ska ta emot det. Så så blir det. Jag skickade precis över mitt fullständiga namn och passnummer till Marina så att hennes pappas sekreterare kan boka våra biljetter imorgon.